Seaweed hittade Paulina Wallenberg, mer känd som Wallenberg, under Stockholm Fashion Week SS15 där hon jämnt och ständigt befann sig på front row eller på efterfesterna. Vi klickade med henne direkt och resten är historia. Med en extravagant estetik och egensydda scenkostymer har Wallenberg uppträtt i många snygga och coola Stockholms-hörnor såsom Under Bron och Taverna Brillo. Ikväll har vi den stora äran att ha henne på line-upen till Seaweed Magazines stora fest på Cheap Monday-grundaren Örjan Anderssons butik Ö till A. Vi bestämde oss för att ta ett kort snack med henne innan hon hamnar på Hollywood Walk of Fame.
___________________________________________________
INTERVJU:
WALLENBERG
TEXT: FANNY CULLBORG
BILDER: COURTESY OF PAULINA WALLENBERG
Hur föddes ditt intresse för musik och scenkonst och hur har du hamnat där du är idag?
Det finns många svar på den frågan; men en utav anledningarna är att jag har skapat en imaginär befolkning genom porträtt som jag kallar ‘New Population’. De är sammansatta av fotografier på konsumtionssamhällets biprodukter och avbildade mot en neutral och enkel abstrakt bakgrund i den ‘nya saklighetens’ tradition. Jag betraktar dem som ‘golems’ och vid ett tillfälle ville jag blåsa liv i dem, aktivera dem med ljud och musik. Min första tanke var att skriva en cybernetisk opera. Kanske är det snart dags att skrida till verket.
Vilka drivkrafter ligger bakom ditt arbete? Vad vill du säga till din publik?
New Population driver mig. Det är min bensin. Att skapa karaktärer genom porträtt och på scenen. Det tar aldrig slut. Jag har alltid fascinerats av att förvandla mig och att skapa världar från ingenting. I mitt universum är de misslyckade hjältar. Man kan säga att de skapas i ett dator program och sedan kommer till liv på scenen. Jag presenterar ett alternativ till verkligheten men jag kan inte styra hur publiken kommer att uppfatta den. I framtiden vill jag låta publiken var en större del av verket och bryta ned den klassiska scen hierarkin. Publiken blir stjärnorna!
Ditt scenspråk är väldigt teatralt och vågat, hur har det växt fram? Vad har inspirerat dig?
Mitt scenspråk förändras hela tiden och jag påverkas av min omgivning. Varje föreställning är unik och det blir ofta ‘site-specific’. Det enda konstanta är förändringen. Födelseögonblicket är alltid improviserat och lekfullt. Mitt scenprojekt Wallenberg är ett ‘janusansikte’ som har två riktningar Wallenberg och Grebnellaw. Det förstnämnda är mer klassiskt, stelt, och affekterat och det senare mer rått, uppluckrande och gränsöverskridande. Oftast blir det en mix av de båda. Jag tror att vi behöver någonting ‘dionysiskt’ i våra liv just nu. ☺
